Andra etappen slutförd!
Min förberedelse till mitt första vasalopp var inte den bästa tänkbara. Nu är ändå etappen genomförd och stolthet sprudlar i kroppen. Ankomsten till Mora var fylld med välbehag. Stämningen var magisk med alla människor med olika motiv men ändå ömsesidig målsättning om att ta sig mål. Att jag lämnade in skidorna för vallning kvällen innan var värt varenda krona. Har aldrig stått på bättre preparerade skidor förrut. Det säger kanske inte så mycket eftersom frekvensen med skidåkning senaste decennium inte har varit så hög(i ärlighetens namn endast 9mil i år). Klockan ringde 0330 p söndagsmorgonen vävckte man i snöyra och 12 minusgrader. Började faktiskt fundera på vad jag gör här. Väl framme i sälen hade det börja blåsa mer, vertkalt. Brrrrr. Startskottet gick och det stod plötsligt stilla. Nästan två timmar första milen var inte kul att konstatera eftersom om det skulle gå så sakta så skulle spärrtiden stoppa mig för avancemang. Peter, min sporring partner, drog upp tempot. Jag försökte hänga på så gott det gick. I evertsberg, halva loppet genonförd, fick min hare löpa fritt och svisch så var han borta. Nu var helt själv ute på fjällen tillsammans med en flock andra dårar som skulle ta sig i mål med vilja. Min vilja höll sig konstant hela vägen in i mål. Mitt första vasalopp och andra etappen i svensk klassiker var nu uppfylld. Min sluttid blev 9h45min. Nu är det bara att börja ladda om batteriet till nästa utmaning som blir Kungsholmen runt i maj. Därefter Stockholm marathon som en uppvärmning inför vättern rundan 17 juni.
